Varför är livet så hårt mot vissa?
...
Micropop
Jag hör hur det fräser inne i micron. Det ryker och ångar om min lilla majskolv. Jag borde ta ut den nu, men jag har ju satt tiden på två minuter, och det har bara gått en minut och tjugotvå sekunder. Hur ska jag göra?
Nu fräser det till igen. Jag tänker att det snart kommer börja poppa där inne och de gula små kornen kommer att förvandlas till vita, frasiga moln. Fast egentligen vet jag ju att det inte går till så.
Det fräser än mer ihärdigt där innifrån nu. Jag bestämmer mig för att ta ut den utan att låta hela tiden gå. Men jag måste vänta fyra sekunder till.
33...32...31...30 Fort ut! Den är brännhet. En minut och trettio sekunder, exakt lagom för att värma en grillad, kylskåpskall majskolv.
Jag måste vänta tills den svalnar innan jag kan äta den.
Nu fräser det till igen. Jag tänker att det snart kommer börja poppa där inne och de gula små kornen kommer att förvandlas till vita, frasiga moln. Fast egentligen vet jag ju att det inte går till så.
Det fräser än mer ihärdigt där innifrån nu. Jag bestämmer mig för att ta ut den utan att låta hela tiden gå. Men jag måste vänta fyra sekunder till.
33...32...31...30 Fort ut! Den är brännhet. En minut och trettio sekunder, exakt lagom för att värma en grillad, kylskåpskall majskolv.
Jag måste vänta tills den svalnar innan jag kan äta den.
Skrivknöl!
Jag är nöjd med mig själv i kväll. Jag har nämligen äntligen kommit fram till åtminstone ett arbetsnamn för min lilla bok. Det är skönt att inte längre kalla den för "Första boken". Det känns mer riktigt nu, när den faktiskt har blivit döpt. Om det är ett smeknamn eller om den får behålla det som tilltalsnamn får framtiden utvisa.
Jag insåg precis att nu när jag alltid skriver allting på datorn, och inte sitter med en penna i vänster hand för jämnan, så håller min skrivknöl på att försvinna. Huden är fortfarande lite sträv där men själva knölen har tillbakabildats. Farväl du karaktäristiska knöl! Må min kropp skapa ett annat tecken för min författande natur!
Jag insåg precis att nu när jag alltid skriver allting på datorn, och inte sitter med en penna i vänster hand för jämnan, så håller min skrivknöl på att försvinna. Huden är fortfarande lite sträv där men själva knölen har tillbakabildats. Farväl du karaktäristiska knöl! Må min kropp skapa ett annat tecken för min författande natur!
I dag
Idag är en sån där dag då jag inte borde ha varit ensam. Men jag tycker ändå att jag har klarat mig rätt bra. Det höll på att brista när jag hörde röster som skrattade nere i parken, men jag stängde balkongdörren igen.
Hadar är bara bäst!
Fan vad vi är bra! Släng er i väggen alla hundägare med ”så duuuktiga!” hundar som kan agility och dansa och allt vad det är, för här kommer superkaninen! Nej, skämt åsido. Jag och Hadar tränade med klickern igår. På ett enda träningspass lärde sig Hadar att gå slalom runt mina ben när jag gick framåt. Han kom dessutom ihåg de trick vi lärde oss precis innan jag åkte bort och knappt hann öva på, det vill säga att snurra åt höger eller vänster beroende på vilket håll jag snurrar handen. Ibland undrar jag om han är någon sorts övernaturligt smart kanin eller om han helt enkelt bara gör allt för mat. Jag var bara tvungen att berätta det. I dag ska vi fortsätta träna lite.
Lilla plutt
Nu ligger han och sover, den lilla snutten. Helt utmattad är han, det har varit en stor dag. Buren har blivit städad och de små husen, rören och skålarna står på alldeles nya platser mot vad de gjorde för en stund sedan och hela världen har förändrats på bara en halvtimme.
Han kisar med ena ögat och håller huvudet på sned. Ur nosen rinner lite rött snor och i ena örat sitter en liten, röd, hård sårskorpa. Det är inte lätt att vara liten.
Therese enligt the big five-personlighetstest
Det finns en teori inom etologin som säger att personlighet kan beskrivas med fem olika skalor mellan två extremer. Jag gjorde testet på mig själv och har enligt teorin "the big five" fått en full beskrivning av Therese personlighet.
Jag fick följande resultat:
Extraversion (energy, surgency): social, livlig, aktiv - Låg
Neuroticism (emotional reactivity): ängslig, deprimerad, låg självkänsla, blyg, lynnig - Medium-Hög
Conscienstiousness: ordningssam, pålitlig, självdisciplin, kompetent - Hög
Agreeableness (affection): behaglig, tillitsfull, oegennyttig, aspråkslös, medgörlig - Låg-Medium
Openness (for experience): fantasi, estetik, känslor, äventyr, nyfikenhet - Medium-Hög
Med andra ord är jag en person som är inåtriktad, har svårt för att ställa mig in hos andra människor och som då och då drabbas av perioder då jag är nere eller deprimerad. Jag är också väldigt ordningssam och öppen för nya tankesätt och erfarenheter. Det stämmer bra in på mig. Skönt att höra att det finns en personlighetsbeskrivning på sådana som jag.
Jag fick följande resultat:
Extraversion (energy, surgency): social, livlig, aktiv - Låg
Neuroticism (emotional reactivity): ängslig, deprimerad, låg självkänsla, blyg, lynnig - Medium-Hög
Conscienstiousness: ordningssam, pålitlig, självdisciplin, kompetent - Hög
Agreeableness (affection): behaglig, tillitsfull, oegennyttig, aspråkslös, medgörlig - Låg-Medium
Openness (for experience): fantasi, estetik, känslor, äventyr, nyfikenhet - Medium-Hög
Med andra ord är jag en person som är inåtriktad, har svårt för att ställa mig in hos andra människor och som då och då drabbas av perioder då jag är nere eller deprimerad. Jag är också väldigt ordningssam och öppen för nya tankesätt och erfarenheter. Det stämmer bra in på mig. Skönt att höra att det finns en personlighetsbeskrivning på sådana som jag.
En hund från kursen i etologi som jag går just nu.
Myntar ett existerande talessätt
Jag tittade på Ensam mamma söker häromdagen, i söndags rättare sagt. Micke småtittade lite med mig, samtidigt som han knappade vid datorn.
En av mammorna hade picknick med en av de potentiella plastpapporna. De satt på gräset på en filt och när mamman kommenterade dagen för kamerorna, och de spelade upp hennes inspelade röst samtidigt som de visade filmen från picknick-stunden, sa mamman att hon skulle vilja ha plastpappan ifråga precis så som han var den dagen varje dag. Jag slängde ur mig till Micke att varje dag är inte en picknick och Micke skrattade och sa att jag hade hittat på ett nytt talessätt; Varje dag är inte en picknick.
Igår när jag åkte hem från skolan hade jag datorn i knät när jag satt på tåget och tittade på Smallville. Clarks föräldrar hade bröllopsdag och skulle ut och äta picknick för att fira den, mamman bestämde sig för att jobba istället och bröllopsdagsfirandet blev inställt vilket ledde till osämja i familjen. Senare på dagen förklarar Clark för Lana: "Just because you have a family doesn't mean every day is a picnic".
En av mammorna hade picknick med en av de potentiella plastpapporna. De satt på gräset på en filt och när mamman kommenterade dagen för kamerorna, och de spelade upp hennes inspelade röst samtidigt som de visade filmen från picknick-stunden, sa mamman att hon skulle vilja ha plastpappan ifråga precis så som han var den dagen varje dag. Jag slängde ur mig till Micke att varje dag är inte en picknick och Micke skrattade och sa att jag hade hittat på ett nytt talessätt; Varje dag är inte en picknick.
Igår när jag åkte hem från skolan hade jag datorn i knät när jag satt på tåget och tittade på Smallville. Clarks föräldrar hade bröllopsdag och skulle ut och äta picknick för att fira den, mamman bestämde sig för att jobba istället och bröllopsdagsfirandet blev inställt vilket ledde till osämja i familjen. Senare på dagen förklarar Clark för Lana: "Just because you have a family doesn't mean every day is a picnic".
Att prova på livet som bloggare
Det tar alltid så lång tid för mig innan jag provar på nya saker. När jag väl provar på de där nya sakerna är de inte särskilt nya längre, alla andra har gjort det i månader eller kanske till och med år. Som facebook, som jag blev medlem i för inte mer än några veckor sedan. Wohoo, snacka om nyhet! Det där... "Facebook"! För det har ju inte alla andra varit medlemmar i i åratal.
Nu ska jag i alla fall börja blogga, efter åtminstone två-tre år av bloggande från alla andras håll. Jag har alltid tänkt att bloggande är till för dem som gillar att sprida skvaller, skriva om mode eller något annat ointressant eller de som har något slags mål i livet där framstegen, eller motgångarna, vilket det nu blir, måste redovisas för allt och alla. Nu har jag väl ändrat åsikt, eller något sånt, i vilket fall ska jag testa och se hur det här går. Om inte annat kanske det speedar upp mitt skrivande, som står still lite för ofta.
Vi får väl se hur personligt det blir, det kanske finns en risk för att vissa får en annorlunda bild av mig än vad de haft tidigare. Men de som verkligen känner mig vet nog att de kan vänta sig det mesta.. Eller så kanske det helt enkelt blir stelt, opersonligt och tråkigt. Jag vet inte.
Nu ska jag i alla fall börja blogga, efter åtminstone två-tre år av bloggande från alla andras håll. Jag har alltid tänkt att bloggande är till för dem som gillar att sprida skvaller, skriva om mode eller något annat ointressant eller de som har något slags mål i livet där framstegen, eller motgångarna, vilket det nu blir, måste redovisas för allt och alla. Nu har jag väl ändrat åsikt, eller något sånt, i vilket fall ska jag testa och se hur det här går. Om inte annat kanske det speedar upp mitt skrivande, som står still lite för ofta.
Vi får väl se hur personligt det blir, det kanske finns en risk för att vissa får en annorlunda bild av mig än vad de haft tidigare. Men de som verkligen känner mig vet nog att de kan vänta sig det mesta.. Eller så kanske det helt enkelt blir stelt, opersonligt och tråkigt. Jag vet inte.
