Mina exotiska vänner
Tänk om jag hade berättat för mig själv för fem år sedan var jag skulle befinna mig idag. Jag hade inte trott på det för fem sekunder.
Vem hade trott att jag fem år senare skulle sova kvar hos vänner i Stockholm efter en kväll på krogen? Vem hade trott att jag skulle till Stockholm i huvudtaget? Lilla, vana, hemtrogna jag som trivs så bra i små, välbekanta sällskap. Jag, som följt samma väg som min bästa vän för att slippa lämnas ensam med okända människor.
Så underligt livet kan te sig ibland, och hur snabbt man tar det för vana att det är så. För fyra år sedan var jag helt förvånad över att livet blivit som det blev. Idag är det nästan som självklart.
Vem hade trott att jag fem år senare skulle sova kvar hos vänner i Stockholm efter en kväll på krogen? Vem hade trott att jag skulle till Stockholm i huvudtaget? Lilla, vana, hemtrogna jag som trivs så bra i små, välbekanta sällskap. Jag, som följt samma väg som min bästa vän för att slippa lämnas ensam med okända människor.
Så underligt livet kan te sig ibland, och hur snabbt man tar det för vana att det är så. För fyra år sedan var jag helt förvånad över att livet blivit som det blev. Idag är det nästan som självklart.
Prestationsångest
Jag måste sluta med den där prestationsångesten. Det där med att bara skriva när det är något alldeles särskilt jag tänker på. Förut skrev jag någonting nästan varje dag, något litet kladd på en papperslapp bara. Nu skriver jag inte ens en gång i veckan.
Och så har jag gjort det där som jag lovade mig själv att jag inte skulle göra. Jag har börjat fundera på en ny story innan jag har avslutat den jag håller på med. Jag får inte göra så. Jag måste få klart den jag håller på med. Snart sitter den ju ihop i en hel bok, snart är det dags för att börja bearbeta den. Då kan jag ju inte börja fundera på nya historier.
Det ska nog ordna sig med det här. Jag måste bara fokusera lite mer på skrivandet. Det borde inte vara så svårt, det är ju det jag helst av allt vill göra. Skärpning, Therese!
Och så har jag gjort det där som jag lovade mig själv att jag inte skulle göra. Jag har börjat fundera på en ny story innan jag har avslutat den jag håller på med. Jag får inte göra så. Jag måste få klart den jag håller på med. Snart sitter den ju ihop i en hel bok, snart är det dags för att börja bearbeta den. Då kan jag ju inte börja fundera på nya historier.
Det ska nog ordna sig med det här. Jag måste bara fokusera lite mer på skrivandet. Det borde inte vara så svårt, det är ju det jag helst av allt vill göra. Skärpning, Therese!
